På initiativ av de båda Göteborgska skeppsredarna Justus A Waller och Wilhelm R Lundgren bildades Rederi AB Concordia med säte i Göteborg. Aktiekapitalet var från begynnelsen 17400 kr. Av bolagets konstituerande stämma den 19 juni utsågs Justus A Waller och Carl Hallberg till styrelsemedlemmar med Waller som VD. Suppleant var C A Waller. Bolagets ändamål var att med ångfartyg och andra farkoster bedriva in- och utrikes passagerar- och frakttransporter. Rederiets första fartyg blev Apollo och Juno, två ångare som Waller redan tidigare ägde. Apollo förliste under det första verksamhetsåret.
En nybyggd ångare, Faunus, levererades från ett engelskt varv och fem år senare utökades flottan med ytterligare två ångare, Dodona, och Ruvima, båda inköpta från England.
Övergick en av bolagets stiftare, Wilhelm R Lundgren, till det av honom nybildade Rederi AB Nike varur senare Rederi AB Transatlantic kom att utvecklas.
Concordia mottog ångarna Aloma och Sita som nybyggen från Lödöse Varf
På 1910-talet försvann flera fartyg genom förlisning. Sålunda grundstötte Dodona 1913 och blev vrak, Ruvima minsprängdes 1915 och året därpå minsprängdes även Faunus. Å andra sidan levererade Lödöse Varf 1914 och 1915 ångarna Verna och Sirona.
Inköpte bolaget sin sista ångare, den tre år gamla Polana.
Justus Waller stötte bolaget ända fram till slutet av året då sonen Per Waller tog över
Bolagets verksamhet hade dittills i huvudsak varit inriktad på Nord- och Östersjöfart. Under 1920-talet övergav man successivt ångsjöfarten och började istället satsa på tanksjöfart. 1928 levererade Götaverken det nybyggda tankfartygen Abadan om 9070 ton dw till rederiet.
Under 1930-talet såldes ångarna och 1937 de båda sista, Polana och Cerna. Därefter ägde bolaget endast tankfartyget Abadan.
I början av andra världskriget beställdes en ny, större tanker vid Götaverken. Denna, som fick namnet Juno och var på 12600 ton dw, var klar för leverans 1942, men sattes inte i fart förrän kriget var slut. Bolaget sålde 1942 sin Abadan till andra göteborgsinterssenter och bolaget fortsatte därmed som en-båtsrederi.
Götaverken levererade 1951 tankfartyget Belonna till Concordia. Hon var en moderniserad syster till Juno.
I november avled bolagets D Per Waller och nu utsågs Torsten Petterson, som varit styrelseledamot sedan 1927. Under de 65 första verksamhetsåren hade bolaget endast haft två verkställande direktörer.
Bertil Magnusson utsågs 1956 till ny VD.
Tankfartyget Juno såldes till Grekland 1963 medan Bellona samma år överfördes till ett holländskt dotterbolag.
Som ersättning beställdes och levererades två kusttankers om 1060 ton dw vilka fick namnen Polana och Sirona. Den senare såldes redan året därpå till Danmark.
I januari köptes hela Concordia av Stenabolagen i Göteborg och därmed inleddes en ny fas i bolagets utveckling. Redan efter några månader såldes Polana och rederiet var nu utan egna fartyg.
Passagerarfartyget Afrodite överfördes till Rederi AB Concordia och då uppfylldes en gammal dröm i bolaget. I bolagsordningen angavs ju från början att bolaget skulle ägna sig åt bl a passagerarfart mellan Sverige och utlandet.
Två supplyfartyg beställdes i Norge och därmed inleddes engagemanget i offshoreverksamhet.
En serie på 11 roro-fartyg beställdes i Sydkorea.
Fyra sofistikerade dykerifartyg beställdes vid Öresundsvaret för Rederi AB Concordia.
Concordia Maritime bildades och noterades på Stockholmsbörsen. En tredjedel av aktierna såldes till allmänheten.
Världens femte och sjätte största fartyg, Stena King och Stena Queen på vardera 458.000 dwt, inköptes och införlivades med flottan som därefter uppgick till sammanlagt 3,5 miljoner dwt.
Universe Tankships' (Daniel K Ludwig) VLCC-flotta på 6 fartyg förvärvades för klumpsumman 200 MUSD inklusive långtidscharter för Texaco.
Det första tankfartyget av MAX-klass beställdes. Hyundai Heavy Industries fick uppdrag att bygga två VLCC med den nya revolutionerande V-MAX-konstruktionen och med vardera 313.000 dwt.
Stenas V-MAX-fartyg Stena Vision och Stena Victory levererades och långtidschartrades av Sunoco, Philadelphia.
Sex produkttankfartyg på 65.200 dwt med Stenas P-MAX-konstruktion beställdes från Brodosplit-varvet i Kroatien.
De två sista VLCC-fartygen i Concordia-klassen, byggda under 1970-talet, såldes till SBM för konvertering till offshoreanvändning efter 30 års problemfri drift.
Nybeställning av två Panamax-tankfartyg i isklass 1A på 50/50-bas tillsammans med Fortum, Finland, mot ett 10-årigt charteravtal med Fortum.
Arlington Tankers introducerades på New York-börsen. Båda V-MAX-fartygen såldes med 5-8 års time-charter tillbaka.
The Stena P-MAX Stena Paris were delivered and entered long-term charter to the french oil company TOTAL.
Två ytterligare P-MAX tankfartyg med en dwt på 65.200 beställs från Brodosplit Shipyard i Kroatien.
Fyra nya fartyg levererades under året. Stena Poseidon och Palva som båda är Panamax-fartyg samt Stena President och Stena Perros som båda är av typen P-MAX. Alla fyra är långtidschartrade.
Dop av Stena Progress i Split. Concordia Maritimes produkttanker Stena Progress döptes vid Brodosplitvarvet i Split. Efter leverans går fartyget på fem års charter för det franska energibolaget Total. Stena Progress är det sjunde fartyget i en serie av tio i P-MAX-serien. Läs mer här.