Sjöfarten är det mest energieffektiva transportsättet i förhållande till transporterad volym. Trots att över 90 procent av världens alla frakter sker till havs, står sjöfarten för endast cirka 2,7 procent av de totala koldioxidutsläppen. Detta förtar inte nödvändigheten av ytterligare förbättringar inom en rad områden. Sjöfartens miljöpåverkan kan delas upp i två huvudsakliga delar: miljöpåverkan vid incidenter och miljöpåverkan till följd av den löpande driften. Till den förra hör oljeutsläpp vid exempelvis kollisioner och grundstötningar, till den senare hör till exempel utsläpp av svaveloxider och kväveoxider från fartygen.

Miljöpåverkan på grund av olyckor

Den största risken förknippad med tanksjöfart är risken för oljespill i samband med grundstötning, kollision eller annan olycka. I takt med att den globala tankflottan under senare år blivit allt modernare och säkrare, har antalet oljeutsläpp minskat drastiskt. Bakom utvecklingen ligger, förutom rederibranschens eget förbättringsarbete, också allt hårdare krav från såväl lagstiftare och kunder som andra intresseorganisationer. Bland annat råder från och med 2010 krav på att alla fartyg som transporterar olja måste ha dubbla skrov. Även reglerna för tankarnas placering och storlek har skärpts för att minska skadan om en olycka ändå skulle vara framme.

I framkant vad gäller säkerhet

Concordia Maritime är sedan många år profilerat som ett kvalitetsrederi med höga krav på säkerhet i alla led. Att olyckor inträffar kan aldrig uteslutas. Årligen lägger vi därför omfattande resurser på att kontinuerligt utveckla och förbättra såväl fartyg som utbildning och rutiner. Målet är dels att förebygga risken för olyckor, dels att minimera skadan om en olycka ändå skulle inträffa. Arbetet sker på flera olika plan, genom konstruktionen av själva fartygen och dess utrustning, såväl som genom ett omfattande och kontinuerligt arbete med att identifiera potentiella risker och farliga arbetsmoment.

Miljöpåverkan på grund av löpande drift

Sjöfartens miljöpåverkan inskränker sig inte enbart till oljespill vid olycka. Även den löpande driften medför konsekvenser för miljön. Tanksjöfartens miljöpåverkan består huvudsakligen av utsläpp av skadliga ämnen relaterade till bränsleförbrukningen samt påverkan på havsmiljön i samband med tömning av ballastvatten.

Utsläpp av skadliga ämnen och partiklar

Till sjöfartens utmaningar hör att minska mängden utsläpp av svavel- och kväveoxider, växthusgaser och andra skadliga partiklar. Förbättringsarbetet pågår på flera olika plan och omfattar såväl teknisk utveckling som forskning kring nya typer av mer miljöanpassade bränslen. Svavel och kväve är svåra att rena i efterhand och de tekniska lösningar som finns, bland annat i form av så kallade svavelskrubbers och SCR-katalysatorer (Selective Catalytic Reduction), är dyra att installera. Det effektivaste sättet att värna om miljön är därför att använda en bunkerolja med lägre svavelhalt. Denna olja är avsevärt dyrare och för att skapa konkurrensneutralitet krävs överenskommelser på regional eller global nivå. Under 2008 beslutade FN-organet IMO (International Maritime Organization) om en stegvis sänkning av gränsvärdena för utsläppen av svavel- som kväveoxid från fartyg. De mest omfattande sänkningarna kommer att ske inom så kallade utsläppskontrollområden (ECAs) i Engelska Kanalen, Nordsjön och Östersjön, men även den globala sjöfarten kommer att behöva anpassa sig till lägre gränsvärden. De nya reglerna, som började gälla 2010, innebär bland annat att svavelhalten i fartygens bunkerolja gradvis sänks, samt att nya dieselmotorer som installeras måste släppa ut lägre halter av kväveoxid än idag.

Motstridiga intressen

Det som komplicerar arbetet är att olika former av miljöförbättrande åtgärder ibland står emot varandra. Genom att sänka verkningsgraden på fartygens motorer skulle till exempel utsläppen av kväveoxider minska. Åtgärden skulle samtidigt medföra högre utsläpp av koldioxid. För att nå bästa möjliga effekt krävs därför en sammanvägning av många olika faktorer.

Organismer i ballastvattnet

Kustnära utsläpp av ballastvatten utgör en annan typ av miljöfara. Årligen fraktas stora mängder ballastvatten över världens hav. Organismer som forslas från ett ekosystem till ett annat kan medföra stor skada i lokalmiljön. I vissa hamnar ställs idag särskilda krav på hanteringen av ballastvatten, men ett gemensamt internationellt regelverk saknas ännu. Teknik för att döda organismer i ballastvattnet är under utveckling, men mycket återstår att göra för att kunna möta kapacitetskravet hos fartyg med stora mängder ballastvatten. En lösning, tills tekniken fungerar, är därför att byta ballastvatten långt ute till havs istället för nära kusterna. Organismer från kusterna klarar sig nämligen i regel inte ute till havs, och vice versa.

Vårt arbete för att minska den driftrelaterade miljöpåverkan

P-MAX-flottans största bidrag till en bättre miljö ligger i den höga lastförmågan. Trots att fartygen kan ta upp till 30 procent mer last än ett jämförbart fartyg, är bränsleförbrukningen inte nämnvärt mycket högre. För att minska utsläppen av svaveloch kväveoxider bedrivs ett kontinuerligt och omfattande utvecklingsarbete. Som en konsekvens av detta har så kallade VTAturbiner (Variable output Turbine Area) installerats på fyra av fartygen i flottan. Fördelarna ligger främst i att man genom att vinkla bladen i turbinen kan anpassa turbinens verkningsgrad efter fartygets fart, vilket sänker bränsleförbrukningen. Likaså utreds möjligheten att för närvarande använda svavelskrubbers och SCRteknik för att minska utsläppen av svaveloch kväveoxider.

Green Passport

Sjöfartsindustrin har under de senaste åren vidtagit åtgärder för att minska påverkan på miljö och människa vid fartygsåtervinning. Idag råder hårda miljökrav på hela kedjan; från fartygsdesign och konstruktion till drift och återvinning. Till exempel ska allt material ombord klassificeras och hela skrotningsprocessen struktureras och certifieras – något vi gjort på våra nybyggen sedan det första P-MAX-fartyget levererades 2005. Stena Paris var det första nybyggda fartyget i världen att certifieras med Det Norske Veritas ”Green Passport”.

10 minuters träning – varje dag

Kontinuerlig riskidentifiering utgör det viktigaste inslaget i arbetet att förbättra säkerheten ombord. Besättningens delaktighet är här helt avgörande. På samtliga våra fartyg ägnar varje besättningsman minst tio minuter varje dag åt att studera hur rutiner och rörelsemönster efterlevs. Rapporteringen sker utifrån en standardiserad modell och identifierade risker elimineras allt eftersom. Observationerna sammanställs i rapporter som sprids till samtliga fartyg och därigenom möjliggör ständiga förbättringar. Därutöver hålls varje månad även dedikerade säkerhetsmöten.

Olja skall alltid resa första klass

Säkerhet och skyddet av havsmiljön skall vara en integrerad del av vår dagliga verksamhet. Bara genom fullt engagemang från alla medarbetare både ombord och i land kan vi upprätthålla en hög säkerhetsstandard och på ett bra sätt skydda havsmiljön.

Våra miljöprinciper

• Att skydda havsmiljön är av allra största betydelse. De enda hänsyn som har företräde över detta är de som gäller människors säkerhet.

• Genom innovation och förstklassigt utförande skall vi skaffa oss en allt bättre kontroll över de riskfaktorer som kan orsaka skador på miljön.

• Genom innovation och förstklassigt utförande skall vi sträva efter att få kontroll över hur vår verksamhet påverkar miljön och förbättra effektiviteten hos både befintliga fartyg och nybyggen med avseende på bränsleförbrukning och utsläpp.

• Genom innovation och förstklassigt utförande skall vi sträva efter att bedriva en säkrare och effektivare sjöfart inom miljömässigt känsliga områden.

• All personal skall ges lämplig utbildning och information och uppmuntras att delta aktivt i miljöarbetet.